Det finns olika sorters räntor när du lånar eller lånar ut pengar – vanlig ränta och dröjsmålsränta. I ett skuldebrev kan du bestämma om du vill ha ränta på skulden eller inte. Tänk dock på att räntan inte får vara hur hög som helst. Är den för hög blir den nämligen oskälig. Då finns det en risk att låntagaren inte behöver betala det ni har kommit överens om.
Vanlig ränta
Skulle långivaren och låntagaren bestämma att räntan ska betalas på skulden, bestäms en årlig räntesats. Vid vilken tidpunkt som räntan ska betalas bestämmer långivare och låntagare i skuldebrevet.
Räntan räknas ut procentuellt på den återstående skulden vid varje räntebetalning. Beräkningen görs på följande vis:
Dröjsmålsränta
Om låntagaren är försenad med en betalning kan långivaren kräva dröjsmålsränta – det är därför som dröjsmålsränta även kallas förseningsränta. Dröjsmålsräntan är frivillig och bestäms i skuldebrevet redan när det upprättas.
Det kan vara klurigt att bestämma räntesatsen på dröjsmålsräntan, därför rekommenderar vi att ni använder er av denna beräkning:
Måste man kräva ränta på skulden?
Nej, ränta är frivilligt. Långivaren har dock rätt att begära ränta på det utlånade beloppet. Långivaren har även rätt att ta ut dröjsmålsränta om låntagaren betalar för sent, men det är inte heller ett krav. Med andra ord är det upp till långivaren och låntagaren att bestämma huruvida det ska vara ränta på skulden eller inte.
Tillbaka till
Skuldebrev